Swen

Original från nov 2006: "Balladen om Bilbo Svensson 2006"

Detta är en fruktansvärd ballad som jag hittade på befläckat papper då jag grävde efter guld i grannens rabatt. Det är min teori att den är skriven som ett oheligt samarbete mellan Gustav Vasa, Bellman och Robinson-Jesus. Så här går den:

Ahem.

BALLADEN OM BILBO SVENSSON
- skitfin kultur och sånt

Djupt nere i skogen bodde
en sorgsen gubbe som trodde
att den bästa i världen var
hans kära och mycket gamla far.

Bilbo hette denne gubbe
som ibland låg på en stubbe.
På denna stubbe där han låg
lång och underlig, när han såg

en söt dam ifrån Smygehuk
som tycktes fika på en duk.
Bilbo kände han dog sånär,
sade: "Ack jag tror jag är kär".

Bilbo gick hem, kär och galen,
till far som nog satt i svalen,
tog en smörgås och bet en bit
slutade tvärt; det smakade skit.

Fadern talade till sonen:
"Lägg ifrån dig telefonen,
gå ut på stan och få ett fuck,
ty nu drar jag min sista suck."

Pappan dog under svåra kval,
kvar med Bilbo blev blott ett skal.
Och från skogen sprang Bilbo ut,
in till stan för att få ett skjut.

Eller i alla fall litet knark
(hans diet bestod mest av bark),
men av sånt blev det inget bruk;
han såg flickan från Smygehuk.

Hon gick där så fint, hand i hand,
med en ung herre utan tand.
"Oh nej", klagade Bilbo tvärt,
"ikväll får jag mig ingen stjärt."

"I alla fall inte hennes.
I mina ögon det brännes,
vad är det för något - mitt hår?
O ve, jag tror det är en tår!"

Bilbo han grät och bölade,
allt medan paret knölade
till lakanen i deras säng,
genom älskog och allmänt kläng.

Så gick den sorgsne till sitt hem,
och ristade djupt i sin lem,
en dikt skriven av hans fader,
sen dog han för han fick spader:

"A mighty pain to love it is,
And 'tis a pain that pain to miss;
But of all pains, the greatest pain
It is to love, but love in vain."

DASS ÄNDE

Ja, som ni säkert förstår avled jag strax efter att ha läst detta verk av ren ondska. Satan kom upp från Helvetet och förgafflade mig med sin högaffel. Eller tjyva som vi säger häromkring. Jag vet inte riktigt vem det var som bestämde att Satan skulle vara underjordens onde jordbrukare. God afton, sov gott, och låt inte sängkrypen sätta en fot i din röv.

Original från nov. 2006: "Potatismoseboken"

"En gudstjänst gör ju ingen glad", som Baloo säger. Detta fruktansvärda avgrundsmonster till djungelbjörn har helt rätt och därför ska jag även idag nedteckna en gudstjänst, för jag tycker att alla som läser detta förtjänar det. Ni behöver lära er lite sedelärande läror och frukta gudarna.

Först blir det högläsning ur Andra Potatismoseboken, kapitel 4.

Potatismoses sade till den brinnande busken: "Men herregud, tänk om de icke tror mig och säger att att Herren inte har uppenbarat sig för mig!"
Herren/busken sade: "Du håller i en stav, kasta den på marken!"
Potatismoses gjorde så, och staven förvandlades till en orm. Han blev mycket rädd, men Herren sa åt honom att plocka upp ormen i svansen. Potatismoses gjorde detta, och ormen förvandlades tillbaka till en trästav. Han utbrast:
"Jag ropar högt utav upprymdhet och förundran, så himla häftigt!"
Herren sade åt Potatismoses att nu bege sig hemåt, och säga till den där Farao Fy III att släppa ut hans folk ur landet, annars skulle de få se på andra bullar än de däringa äckliga de var vana vid.

Potatismoses gick hem till sin bror och berättade allt och ville ha med honom till Faraos hov. Brodern sade: "Så, du såg en brinnande buske, tyckte att du hörde Guds röst genom den, och en trästav du höll i handen förvandlades till en orm, men när du tog upp den var det inte en orm utan en stav? Käre broder, jag tror att du andades in litet för stora mängder utav buskens rök."
Potatismoses: "Det skites samma saker, kom nu käre broder, till Faraos hem och hus och rum och källare och vind!"
Och motvilligt klev brodern efter sin broder och de gick båda till Faraos hemvist. (Potatismoses var ju som tidigare nämnt i föregående kapitel, litet utav Faraos kompis.)

Väl där, hälsades de välkomna av Farao Fy själv. Han sa:
"Hej där, du Potatismoses, vem är det som står bredvid dig och gräver i sina byxor?"
Potatismoses bror svarade: "Det är jag, Potatismoses hemlige bror, Rotmoses. Vi har samma biologiska far, Chokladmousses."
Farao blev litet förvånad och sa: "Chokladmousses Eriksson, den store poeten? Högst härligt! Men vad vill ni egentligen?"
Potatismoses tog till orda: "Vi vill att du, käre Fy-Farao, släpper ut vårat folk ur Egypten, annars... (eh hur var det nu)... bakar vi bullar som är gamla och äckliga. Kolla nu när jag kastar min stav på marken!"
Han slängde sin stav på marken. Farao tog till orda:
"Jaså, ja, jag ska be mina vakter att plocka upp den åt dig, käre Potatismoses. Eftersom ditt folk består av dig och din bror, vad jag vet, och det i denna historia inte finns någon gud som kan göra mitt hjärta hårt, så kan ni få gå, men ska ni inte först se vad som försiggår i min senaste pyramids källare?"
Rotmoses sade: "Det vi vet redan. Det står ju hieroglyfer att läsa i vartenda hörn, att det är din nya film som spelas in där."
Farao sade: "Jovisst, men det är inte vilken film som helst, det är 'Nu tar jag dig i röven din gamla egyptier 2'! Uppföljaren till min första stora succé!"
Potatismoses inflikade: "O du är så stor Farao. Och då menar jag inte din gigantiska penis utan dina filmskapartalanger."
Farao: "Tack ska du ha du. Men säg, Potatismoses, följe med här ner i pyramiden innan du går, jag tror vi kan få användning av din stav."
"Får även jag följa med?", frågade Rotmoses, men Farao sade:
"Nej, dock kan du få komma så mycket du vill i Kleopatra Bergman och hennes gripande drama 'Sjunde Inseglet', som just nu filmas i Cheopspyramiden, där borta."

Så sägs det i Bibblan och det är makten och härligheten, i evighet, amen!
Gudstjänsten fortsätter nu med Psalm nummer trettiotvåhundratjugoett, skriven av B.S. Boch, översatt av Ragnar Snigel, och till melodi av "Bä Bä Vita Lamm". Vi reser oss upp och står, ty det är en sån där viktig psalm som man inte bara får låtsas sjunga med i:

O Gud, kära du, vill du bli min fru?
"Nej, nej, vill jag ej, du är ingen tjej"
Om jag skär min snopp,
tar du då min kropp
i röven rätt hårt, och stoppar in en propp?

"Ja ja, kan jag väl, bara du är snäll
håll nu käften din, och sluta dricka gin."
Gud, vad du är schysst,
och nu vill jag bli kysst,
i röven rätt hårt, och sen ska jag va tyst!

Nu kan ni sätta er ner igen, om ni törs. Gud finns ju som ni alla vet, överallt! Han ser när ni sitter på toan, ja även du, Johan! Så det är bäst ni torkar rent, annars blir det helvetet. Ett rent helvete, rent utav. Eller ja, ett skitigt rättare sagt. För att avsluta gudstjänsten, säger vi dagens bön, "Fader Schmader":

Fader Vår, som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Jag vill bli stor och stark,
och bruka mycket knark.
Blinka lilla stjärna.
Amen!

Nu är gudstjänsten slut, gå och dränk er. Pitala litet pengar på vägen ut, tack. Gud vare med eder och vände sitt ansikte emot eder när ni minnest anare det.