Swen

Original från juli 2005: "I godan ro"

Jag sitter här i godan ro och tänker ut hur man på effektivaste sätt kan överta herraväldet över Jorden, och bli härskare... alltså... typ över Jorden och så. Men i dag ska jag berätta om den gång då tre rövare försökte fördumma sig inför en folkmassa.

Det hela utspelade sig för vad som verkar vara en halv evighet, men som i själva verket är bara en fjärdedels evighet sen. Det var i den där staden som heter Surköping (ligger bredvid Storköping och Vettlösa). Tre tokiga rövare i lustiga kavajer satte kurs mot staden då de fått höra att där fanns det gods att röva och rövar att räda (fast det var lite mer information än de behövde för de hade aldrig provat på rövarädning förut och visste faktiskt inte alls vad det kunde vara). I skydd av mörket tågade de in i staden som tre lok rullandes sida vid sida. Den i mitten hade de aningen släpandes efter, eftersom han var lite fläskigare än de andra.

Hursomhelst kom de in på stadens förtjusande lilla torg som var alldeles kolsvart på grund av att det var natt. Dessutom var det helt tomt på torget och det enda som hördes var ett litet sus från ett hus. Alla tre rövarna undrade vad detta mystiska sus kunde komma sig. De sket i det och fortsatte med ont uppsåt att försiktigt bryta sig in i alla andra hus de kunde se (vilket inte var så många för det var ju beckmörkt). Men tillslut kom de tillbaka till huset som susade så mystiskt. Tvångstankar som de hade, var de tvungna att bryta sig in i även detta hus. Men den fläskige av dem var lite orolig, ty han fruktade att suset kan var en fettsug på tomgång. De andra såg sig nödda att prygla honom en aning för dessa dumheter, varpå de rövaraktigt fortsatte in i det digra huset med suset.

Ack så olyckligt att de hade valt just detta hus att utföra sitt dåd på. Suset var förvisso inte det från en fettlös sug, men det var ju något ännu vedervärdigare. Det var ett mardrömsmonster! Det mystiska sugande ljudet tyckes komma från monstrets mun, eller kanske lite längre ner. I vilket fall tycke sig den rundaste av dem höra vidundret yttra orden "Oohhh vilken fetis du är! Kom så ska jag suga ditt fett!". Fläskberget skrek och flydde ut genom närmsta fönster.

De andra stod kvar, ty de hade inte hört något eller sett något av vad som inträffat, förutom att deras tunga kumpan kastat sig ut genom ett fönster. Den ena av dem frågade den andra vad detta skulle betyda. Då tedde det sig plötsligt som om det susande ljudet nu kom från kumpanens egen mun. Kumpanens käftar öppnades med ett gnisslande ljud och från avgrunden tyckes orden komma: "Vaaarför tar du mitt heeemm?!". Rövaren stirrade på denna hemska bests tomma ögon och slängde sig efter den fete brottslingen.

Detta var förbryllande enligt den kvarvarande rövaren som inte förstod varför hans båda kompanjoner hoppat ut genom fönstret. Och varför kom det där susande ljudet nu från sängen på andra sidan rummet? Hade det inte precis kommit från garderoben? Rövaren gick fram till sängen. Det susande ljudet verkade te sig ihåligare och ihåligare för varje steg han tog.

Till de båda rövarnas förvåning flög en skrikande rövare ut genom det fönster de själva tagit sin tillflykt ur. Förstenade av skräck och förvåning, dånade de alla tre. De låg kvar på marken tills att det blev dag. Då kom nämligen en sketen bonne och slängde en hink gresaskit på den feta rövaren. Den ena av de andra två sparkade han på käften och den sista fick en getakyss (av en blöt get).

"Högst otrevligt" ansåg berget av fett. De andra rövarna instämnde i detta. Tyvärr hade nu en större skara folk samlat sig kring uppståndelsen. De slängde hemska ord över de stackars rövarna. De visste ju att det enda som kunde rädda dem nu var deras osedvanliga känsla för humor. De försökte sig till att dra en vits för folkskaran, men det gick inte för att folket i Surköping är långvida känt för att tro att humor är sånt där skamligt man gör två och två bakom lyckta dörrar och fördragna gardiner sent på lördagskvällen efter de adertonet obligatoriska lördagssnapsarna. Vitsen tycktes med andra ord vara osedvanligt oförskämd och den ene o-fete rövaren fick en sko slängd på sig. Den fläskige fick en illa stinkande sur socke i munnen då han tänkte yttra ett par väl valda ord.

Med svansarna mellan varandras ben snubblade de tre sargade och skrämda rövarna ut ur staden och tillbaka till den by de kommit från; byn Berthult bredvid berget Bengåsa. Där levde de ett antal år total avskildhet och tordes inte berätta för någon vad de hade råkat ut för på sin resa till Surköping. Sen dog de av stor ålder (den fete dog faktiskt av stor vikt, men samtidigt som de andra två).

Ja, och då var det slut för idag. Berättelsen är helt sann. Bara att göra lite efterforskningar. Jag har inte behövt göra det, för jag bevittnade ju det hela. Men det finns säkert någon annan som gjort det. Och har han inte gjort det så kan han för min del äta sin egen skit.

Må så gott!