Swen

För länge, länge sen skrev människor något som kallades dagböcker. Dessa var personliga och hemskt hemliga. Jag har förstås kommit över ett par stycken av dessa, och i dem kunde man läsa saker som:

Idag träffade jag [insert name] igen. Det är fruktansvärt att jag inte kan berätta för henne hur underbar hon är, men hon är ju fortfarande med honom så det går inte. De kommer nog alltid vara ett par. Tänk om man kunde få träffa någon sån. Någon som man kan vara med i en hel massa år utan att tröttna, och utan att personen i fråga tröttnar på en. Hon skulle nog kunna vara en person som man aldrig tröttnar på. Fast hon skulle nog tröttna på mig, tror jag. Å andra sidan vet man ju inte, hon kan ju vara alldeles dötrist och långtråkig, och och dötrist och... Eller inte. Suck.

Sådant skrev folk i sina dagböcker. Idag skriver istället folk sådana här saker i så kallade bloggar, och det är öppet för vem som helst att komma in och läsa. Tänk, exempelvis, om personen som den som skrivit ovanstående citat skriver om, skulle komma och läsa vad den här personen tycker om den andra personen. Det skulle i så fall bli obehagligt nästa gång de möts. De kommer stå där och vrida på fötterna och säga "Jorå, såatteh..." Den första personen skulle kanske i hemlighet hoppas att den andra personen skulle läsa det hela, så att någonting skulle hända mellan dem, men ärligt talat, hur ofta händer det? Antalet gånger som något sådant hänt, i hela världshistorien, borde kunna räknas på fingrarna. I alla fall på några fingrar. Det har nog hänt färre än hundra gånger i alla fall. Så det så.

Men så ligger det alltså till. Verkar som att folk till och med aktivt uppmuntrar andra till att beskåda deras innersta hemligheter. Jag har fått åtskilliga reklamutskick där jag uppmanas läsa både det ena och det andra. Konstigt.

Dagens ros går i alla fall till Benga Blåberg. Världens bästa DJ.